Har jag kraschat in i nu.. I fredags så sa kroppen ifrån och av ren utmattning så somnade jag på kvällen och med lite alkohol i kroppen gjorde saken betydligt mycket sämre, jag klarade det inte.. Total missbedömning av mig. Jag var så otroligt mer sliten än vad jag trodde, inte konstigt efter 12 dagar i sträck med jobb visserligen.. Jag har verkligen insett det nu, jag har alkoholproblem. Varje gång jag dricker går nånting åt helvete, blir så ledsen på mig själv då det bara förstör för mig och alla runt omkring mig.. Jag vill inte vara sån! Snälla snälla snälla det måste finnas någon hjälp där ute? Jag orkar inte med mig själv längre :'( På grund av denna misslyckade kväll har jag förlorat en person som jag tycker så otroligt mycket om och som jag bryr mig om av hela mitt hjärta! Jag kan inte beskriva i ord hur det känns eller hur mycket ångesten trycker på. Väggen är nådd, har verkligen totalkraschat in i den.. Jag vill bara lägga mig ner och försvinna, det känns som om alla skulle må bäst av det. Jag vill inte vara den personen som dricker för mycket och inte kan bedöma själv, jag vill inte vara henne. Det är nog min allra sämsta sida som man gärna låtsas om att den inte finns.. Gud vad schitzo jag låter.. Snälla hjälp mig! Alla har bra och dåliga sidor, så nu har ni min bekännelse..
Puss |