Gick skitbra på jobbet idag, tiden bara for iväg och det känns som jag inte har jobbat alls :P Mycket skönt må jag säga!
Kvällen har tillbringats med päronen, mest pappa faktiskt. Mamma mådde inte så bra alls idag.. Vill inte ta det här riktigt. Men ni som känner mig vet jag menar och allt är verkligen oförändrat.. Det finns tankar jag tänker som ingen borde tänka och jag hoppas på något som inte känns så logiskt.
Jag och pappa har iaf pratat och tittat på deras semesterbilder. Mycket trevligt har vi haft! :) Klockan är alldeles för mycket men jag är inte trött än, beror nog på alla tankar som snurrar. Det känns som jag kommer begå känslomässigt självmord imorgon, jag ber till gudarna att jag har väldigt fel. Har jag rätt, så blir det inte bra alls! Jag vill ha så fel i detta fall, mer fel än nånsin! Men dessvärre tror jag inte att jag har det.. Om jag väntar det värsta så kan det inte bli så illa, right?
Jag borde verkligen sova nu men jag känner mig inte alls till ro, skulle verkligen behöva prata. Men sen å andra sidan, hjälper det verkligen? Även om man pratar om saker och ting så finns ju den fördömda verkligheten där och jag orkar inte med den. What to do..? Är det man upplever nu som man senare i livet kommer se tillbaka på och sakna? Gud vad ovärt i såna fall! Så jag säger till mitt framtida jag, sakna inte detta :P
Jag undrar verkligen, vad är värt i slutändan?
Puss |