Helt sjukt vad sentimental man kan bli ibland.. Det är mest jobbigt faktiskt!
Idag träffade jag Ida strax efter 21, vi begav oss ner till ån vid slottet för visning av kortfilmer, "Kom Å se" som det så fyndigt hette. Var 9 kortfilmer totalt, mest underliga sådana faktiskt men det var mysigt även om det blev rätt kallt. Det höll på från 21.30 - strax innan 23. Är jag hemma nästa år ska jag nog se det igen :)
Som rubriken säger så är jag väldigt sentimental just nu.. På vägen hem genom stan såg jag och Ida, mest Ida, min gamla pojkvän Robert. Just då tittade jag åt andra hållet men enligt Ida tittade han massor på mig, är säker på att han kände igen mig med. Tycker bara det är så märkligt och det känns så konstigt att man kan ha så mycket gemensamt med en person och dela allt med denna, till att idag flera år senare inte ens hälsa? Livets gång kanske och det faller sig naturligt så.. Jag struntar i vad alla andra tycker men det känns konstigt och ledsamt på samma vis.. Jag kan erkänna att jag saknar den tiden en del emellanåt.
Bjuder på en gammal bild från November 2005(!!!!)

Jag försöker se framåt och på vad som komma skall, men ibland faller man tillbaka på minnen och det kan vara på gott och ont.
Nu ska jag lägga mig så jag orkar träna imorgon förmiddag.
Puss |