All eld slocknar, om man inte håller den vid liv.


Om mig

Jag heter Ulrika, är 23 år och flyttade till Linköping i början av Januari 2011. På Universitetet här studerar jag till lärare, det känns som ett bra val tycker jag! Ursprungligen är jag från Nyköping och har även hunnit bo och plugga i Stockholm i tre terminer. Jag gillar att umgås med vänner, laga mat, friluftsliv, träning och framför allt att åka skidor! Min pojkvän Marcus bor i Jönköping så ibland är jag där och hälsar på, trots distansen så fungerar det bra än så länge <3. Mina planer just nu är att plugga klart min utbildning och sen får vi se vad som händer. Lär bli en del roliga upptåg längs vägen :)

Länkar

Bubbleroom
Emelis Blogg
Johannas Blogg
Johanna M:s Blogg
Vonkans Blogg
Kristians Blogg
Bettans bakverk
Facebook
Youtube
TV Tablå
Linköpings Universitet
Tradera

Arkiv


Funderingar

Inte bloggat ngt på evigheter, har inte haft någon lust till det helt enkelt. Trivs iaf bra här ute på Kalvudden, är nog det bästa jobbet jag har haft tror jag.

Sitter med lite diverse funderingar ikväll.. Jag undrar om tiden läker alla sår? Vissa minnen verkar ha satt sina spår, det är så lätt att vara efterklok. Hur kunde jag ha gjort vissa saker annorlunda? Kunde jag ha gjort annorlunda? Skulle jag vara på någon helt annan plats i sådana fall? Skulle jag vara någon annan än den jag är idag? Det är märkligt, och skrämmande, hur livet egentligen ter sig och jag känner mig ibland väldigt skrämd av livet självt.

Jag har ingen ordning på mig själv känns det som. Men man kan ju inte alltid gå runt och tänka så, det är ju inte särskilt hållbart.. Jag har så många gånger "tagit tag i mig själv" och jag har tappat räkningen för evigheter sen hur många gånger jag har försökt. Vad är det egentligen som fattas mig? Varför känner jag som jag gör? Kommer det alltid vara något sorts tomrum som inte går att fylla inom mig? Vad vill jag egentligen? Ibland känner jag mig tung som ett höghus med tankar och funderingar. Vissa tankar man knappt själv vill tänka, än mindre säga dem högt.


Kan man vara för evigt ärrad inombords?



Puss
Bloggad av Ulrika fredag 1 juli 2011 klockan 22:01  
1 Kommentar(er):
  • 4 juli 2011 kl. 20:47, Anonymous Johanna skriver:

    Som vi pratade om hjärtat, men det tål att upprepas. Tiden läker inte sår, den lindrar, men sorgen och smärtan kommer alltid finnas kvar som skuggor av minnena vi bär med oss. Man önskar att saker och ting var annorlunda, att man skulle handlat annorlunda i en viss situation. Men jag tror att någonstans finns det en mening med allt som sker, även om det ibland kan vara svårt att se den meningen. Någon gång kommer det något gott ur det som skett, en dag kommer både du och jag att få NJUTA och vara LYCKLIGA i våra liv. Vi har varit med om mycket skit i våra liv, så en dag kommer det vara vi som står där på bergets topp och tittar ner i dalen där vi var, där vi mådde som sämst, vända ryggen till och se ut mot de vackra bergstopparna, det nya livet där vi mår bra! En dag står vi där! Just precis där. Vi får inte bara ge upp. Jag finns alltid här gumman, närhelst du behöver mig, närhelst du vill, alltid <3 Du är bäst och det finns bara en av dig. Du är bäst på att vara DU, ingen annan kan göra det jobbet. Var stolt över dig och den du är, för du är bra just precis som du är och du är en av mina bästa vänner som jag älskar och saknar <3

     
Skicka en kommentar
<< Tillbaka
 

Random